Helt utan förvarning blir han tagen i jackkragen och nerkastad från snökullen av is på skolgården. De små killarna har ingen chans mot de "tuffa" niorna. Respekten är funnen och ingen annan regerar över området. Jag blir utom mig av ilska när jag ser honom ligga på soffan med huvudvärk och rädda ögon. Den pojken gör inget ont mot någon, men det räckte för att bli nedkastad. Mina tankar flyger iväg och jag vill leta upp dem, fråga vad allt detta är meningen till.
Efter middagen promenerar jag till min kompis. Mitt huvud måste få byta spår och tänka på något annat än killar som söker respekt genom hot och annat otrevligt. Jag kan inte komma på en giltig anledning att göra saker som resulterar i att mindre elever blir skräckslagna och iprincip kysser de äldres fötter i korridorerna. GRUPPTRYCK är det enda jag kan tänka mig, tragiskt värre. Timmarna går och klockan blir sen. Jag säger hejdå och promenerar hemmåt. På våran avfart står en bil som säkerligen inte tillhör oss. Vem är det? Jag hann öppna dörren för att nästa sekund inse att coola killen står i vår hall. Full av ånger. Pappa säger: "här är han. Här är storasystern som ville smälla till dig". Sedan får jag höra att detta ska utredas imorgon och coola killen ska be om ursäkt. Jag svarar: "Det var manligt". Sedan tar jag av mig jackan, tittar snabbt en sista gång på coola killen, ler och går till köket.
Det finns inget manligare än killar som inser sina misstag och dessutom vill rätta till dem.
Kom ihåg det nästa gång GRUPPTRYCKET trycker på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar