ny mp3, det enda bra med denna dag

Jag känner mig besviken. Idag besökte jag och pappa sjukhuset för att ännu en gång kolla upp mina tänder. Tyvärr gick det inte som jag hoppades. Istället för att bli klar denhär sommaren ska tandställningen vara kvar till nästa år sa kvinnan. Jag hoppas hon har fel och förväxlade mig med någon annan så jag inte behöver ha den mer än ett halvår. Den kvinnliga tandläkaren är dock en bra och skicklig kvinna så jag tror hon menade vad hon sa. Alltså, istället för att jag skulle få bli klar detta år ska jag vänta ytterligare.





Pappa säger att jag borde vara tacksam för deras hjälp. Visst är jag det. Men kan inte låta bli att vara besviken. Kvinnan sa att jag skulle vara klar till studenten och troligtvis tidigare. Det hoppas jag. För att studenten med tandställning vill jag inte vara med om. Då ska jag vara lycklig att gå ut skolan och lycklig att få skjiljas ifrån en gammal vän, den enda vännen jag inte kommer sakna när den försvinner.





Påväg hem svängde jag och pappa förbi On Off. Jag behövde en ny mp3 och vi hittade en som jag blev nöjd med. Eftersom min ipod varit borta sedan förra sommaren eller något kände jag mig desperat efter någon ny. Me nu när jag har egen dator som har windows och inte apple klarade jag mig med en mp3. Såhär ser den ut:

Ha en trevlig kväll! puss och kram

Dagens låt: T Pain - bartender

En rolig morgondag

Jag längtar otroligt mycket. Staden är vacker och sjukhuset är enastående. Korridorerna är vackra och alla människor ler vänligt då vi möts. Hissarna är rymliga, mysiga och det pirrar i magen då man åker, positivt. Restaurangen är trevlig. Patienthotellet älskar jag och varje gång vi ska bo där jublar jag. Att jag måste gå upp 06.30, tvinga i mig frukost och sedan sitta i bilen flera timmar ser jag som en rolig grej. Jag tycker om att gå upp tidigt när jag vet att en udnerbart rolig dag väntar. Det enda tråkiga med morgondagen är att jag ska ta bort tandställningsplattan i gommen och få räls igen. Önska mig lycka till och jag hoppas vi är på Umeå sjukhus en hel dag:D!

KÄNN IRONIN! Det ENDA roliga med imorgon är att min tandställningsplatta ska tas ut, att jag ska få en mp3 OCH att Umeå är en fin stad.

Dagens låt: Mandy Moore - Only hope

Det är onödigt att testa, döden kan komma tidigare än du tror. Är du dessutom orsaken blir lidandet outhärdligt

Idag har jag och min klass lyssnat på en föreläsning. Den handlade om droger och alkohol i trafiken. Eftersom jag har hört det budskapet om att man inte ska köra onykter eller drogpåverkad förut kändes det lite onödigt. Men killen som pratade fick mig att lyssna och verkligen förstå hur tragiskt ett liv kan förändras på några sekunder. Vi gjorde också ett test i pausen där var tionde person skulle ställa sig upp. De tio som tillslut stod upp har anlag att bli alkoholister, jag var en av dom. Ingenting jag tänker förverkliga. Men sättet han visade hur vanligt det är gjorde det sedan lättare att fortsätta lyssna. Under samma föreläsning pratade en man om hur han blev förlamad. Han och hans föräldrar krockade med en kvinna som skulle ta självmord. Mannens högersida av kroppen fick förminskad funktion och han fick öva upp sitt tal igen samtidigt som han fick lära sig gå, sitta och röra på fingrarna på nytt. Idag har denna man fru och barn. Hans liv är normalare och han klarar det mesta. Men han pekade på att man inte ska köra utan bilbälte och vara försiktig i trafiken.

Allt som allt behöver nog vi höra sådant som detta och verkligen få en inblick i vad som händer i trafiken. Inför detta året ska jag börja övningsköra och kommer ta till mig det jag hört om detta. Hoppas att ni andra också gör det. Som föreläsningen avslutades: "Bättre 20 minuter för sent, än 60 år för tidigt!".


Kiss and hugs, STUPID DRUGS!


Dagens låt: We live - superchick

Det känns inte som en ångestattack längre

Varje gång ett utvecklingssamtal skulle genomföras på högstadiet ville jag sjukanmäla mig och krypa under täcket. Jag visste att jag inte hade bra betyg och att min mattekurs skulle flyttas till grön grupp (lättare). Min motivation för läxorna skulle också kommenteras, vilket jag inte ville höra. Efter varje utvecklingssamtal påvägen hem i bilen var det alltid någon av mina föräldrar som sa:"Linnea, du måste plugga så du inte får IG". Jag ändrade mig så pass att jag slapp IG i några ämnen, men min inställning var densamma, negativ och full av tristess. Varje vecka ville jag ha helg eller lov. Jag var less på klassen och lärarna. Endel lärare hade jag slutat tycka om och därmed kände jag ingen inre motivation. Har jag lärare jag inte tycker om arbetar jag inte och motivationen flyger iväg som ett papper när det är blåsigt ute.

I takt med tiden har jag nu samt min inställning till skolan. Gymnasiet har blivit min räddning vad gäller skola och betyg. Jag har ny motivation och trivs med lärarna. Så idag när mitt utvecklingssamtal skulle börja kände jag mig inte nervös. Eftersom jag trivs så bra som jag gör och vet att jag har bättre betyg fanns det ingen anledning att vilja kryoa ner under täcket. När vi sedan var klara fick jag beröm av pappa och han var stolt. I bilen tittade jag ut genom fönstret med ett leende på läpparna och tänkte: "Utvecklingssamtal kanske inte är så dumt. Iallafall inte när man får positiv kritik".


Ha det bra till er som läser min blogg:)

Dagens låt: Mr Brightside - The killers

Prioritering är ett ord som betyder mycket och är svårt att stava

Jag hatar när valet måste göras. Tyvärr är jag bara människa, vilket betyder att jag inte har möjlighet att dela på mig. Det handlar om att prioritera. Flera gånger när två saker/händelser kommit på mitt schema samma dag och tid har jag försökt åka på en sak en stund och den andra senare. Men denhär gången är det omöjligt. Det betyder att jag måste välja bort en av sakerna, men jag tror jag valt rätt. Min mage gjorde valet åt mig. Är det det som kallas magkänsla?





Min helg har annars varit riktigt trevlig. Fredagen fylldes med godis och skratt i soffan hos mig, jag somnade efter tre. Lördag till idag tillbringade jag i Älvsbyn med mycket folk. Jag är trött och halvsover just nu, men det betyder att jag haft en lyckad helg. Puss på att jag dessutom fick träffa Emma <3

Dagens låt: The killers - Human

Kiss och bajs på er alla

klockan retar gallfeber på mig

Jag har varit klar i fyra timmar och sitter nu i fotöljen och väntar på bussen. Min väska är packad och jag ska spendera Lördag- Söndag hos min underbara vän Emma. Det är alltid lika kul att vara med henne.

Det enda som är en nackdel varje gång jag ska göra något roligt är klockan. Den verkar reta mig med flit. Ena stunden är klockan 14.00 och andra, då jag tror det gått 45 minuter, ser jag att klockan inte blivit mer än 14.10. Men när jag blir otålig tänker jag igenom ordspråket :"den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge." Jag är säker på att det stämmer och då blir jag lugnare. För att spendera tid med människor jag älskar kan jag vänta i 45 minuter längre än jag hade tänkt.

Ha en bra dag och kväll. Puss och kram!<3

Så som i himlen, fast på jorden

Medan några avskyr att arbeta på förskolor och lågstadium är jag den som skuttar på rosa moln om jag får vara där. Jag ser det som en sorts terapi och avslappning.

När jag först kom till skolan tänkte jag att dessa barn kommer inte vara lätta att ha och göra med. Eftersom jag endast varit på dagis och tagit hand om 3-5 åringar insåg jag att detta skulle bli tuffare. Lågstadieelever har nämligen mer vilja och testar gärna ny personal som kommer lie mer än en femåring. Barnen var inte sena med just detta och tävlade gärna om vem som skrek högst, för att se om jag sa till dom som vilken annan personal som helst. När de vant sig vid min närhet och insåg att jag var en av lärarna, gick det bra och nu önskar jag mig inget annat ställe.

Jag har insett hur lätt barn har det. Inget ansvar, leker sig igenom första delen av livet och verkar endast ha problem att sitta still.

Idag har vi byggt snögubbe och imorgon ska jag få följa med en grupp till badhuset, där de ska ha simövningar. SUPERKUL!=D

Jag önskar att jag var barn igen, bara för att få känna dendär känslan av äkta frihet, just for one more time.

Ikväll har jag också pratat med min kompis. Hon låter bättre, men trött, med all rätt. Jag hoppas allt går bra och att hon kommer hem för jag saknar henne alldeles hemskt mycket. Om det blir längre vistelse ska jag åka och hälsa på henne, men inte själv. Jag älskar dig min vän, glöm aldrig det

pussis och kramis och godnatt

Dagens låt: Kate Perry - Hot'n cold

Inga ramsor i framtiden. Kom ihåg det Linnea!

Hej alla barn nu är bloggdags igen, titta här var tant Linnea skriver. En liten ramsa som liknar en annan, så har jag gjort en dålig cover o.0 Okej, jag ska inte skriva ramsor, det blir min undergång.

Istället vill jag meddela att engelskaprovet är avklarat och jag är mer lättad än igår. Som vanligt stressade jag upp mig och tyckte provet skulle bli bland det värsta en elev kan utsättas för. När jag sedan fick provet höll jag på att utbrista: "VA? Är detta allt?". Men jag höll tyst, man vet inte om en lärare plötsligt säger till svar: "Nejnej, inte alls! Här är resten" (ytterligare tre mindre häften). Jag blev nöjd när jag lämnat in det, hoppas jag får MVG. Mitt mål är att få MVG i engelska, vilket betyder att det är ett steg i rätt riktning med bra betyg på proven.

Vad gäller resten av veckan har jga mycket roligt att se framemot. På Onsdag är det praktik på lågstadiet igen, trivs som fisken i vattnet. Till helgen blir det att besöka Emma och träffa folk, längtar!. Sedan helgen efter det ska jag till Älvsbyn igen, för att blandannat träffa en kompois som varit i Thailand i tre (!) veckor, gissa vem som INTE kommer vara brunast -.-. Sedan i slutet av Februari blir det party med en kompis som fyller 18. Sedan ska jag träffa min kompis som jag saknar otroligt mycket!<3

Det känns skönt att ha roliga saker framför sig, orkar inte tänka på allt tråkigt hela tiden (betyder inte att jag inte bryr mig!). Vill bara göra saker som underlättar tiden jag sedan lägger ner på det tråkiga. Hoppas det är fullt normalt, annars ligger jag på risklistan.

Nu ska jag sova och njuta av sovmorgonen som kommer imorgon. Det är Tisdag, vilket betyder SEN uppstigning och SEN start på skolan, 12.30. Ah, visst är det underbart?! Iallafall för mig(a)

Puss på er

Dagens låt: Lady Gaga - Pokerface

Det blir gröt av allt

Just i detta ögonblick har jag precis insett hur stressad jag blivit. Jag har arbeten kvar från före jul som måste göras och två prov i veckan. Arbetena som är kvar är det som är värst. Jag försöker plugga till engelskaprovet, som tack och lov inte är svårt, sedan inser jag att ett annat arbete inte är klart. Då måste jag försöka arbeta med det en stund, medan engelskaboken ligger och skriker efter mig som ett spädbarn med hungersnöd.

Nej just nu är allting grötigt och ibland kan jag öva glosorna i texten jag skriver om Sveriges politik, slutar oftast med meningar på svengelska. Det andra provet är inte svårt, det är om upphovsrätt- tråkigt!. Men läraren är dålig på att förklara, så jag vet inte vad jag ska plugga på.

Min koncentration riktar sig bort från skolan och till min kompis. Jag tänker hela tiden och kan inte göra något. Bara vänta, forsätta med arbeten och hoppas på det bästa. Maktlösheten bor granne med övriga känslor inne i mig. Men jag har inget val, måste plugga och göra det bästa av situationen.

Önska mig lycka till och hoppas på att jag gör det bästa av situationen. Annars kommer jag se betyget IG i vitögat. (Tänk vad betygen styr ens liv, fy ändå!)

Puss i knävecket

Dagens låt: Superchick - Beauti from pain

MycketVälGodkänt från en plats jag i smyg sätter min tillit till

På långt håll såg det ut som jag förväntat mig. Byggnaden skrek sjukhus och genom dörrarna gick det sjuka, friska och nyopererade människor. Jag ville vända och sätta mig i bilen men pappa sa att det inte var diskutabelt, så jag fick snällt fortsätta framåt. Egentligen skulle de inte göra obehagliga saker, bara kolla att mitt hjärta slår som det ska. Men ju närmare vi kom ytterdörren slog mitt hjärta mindre och mindre som det skulle. Även om själva besöket inte gör mig nervös så är det just ATT gå in på ett sjukhus som skrämmer mig. Att också tänka på min vän som befinner sig inom samma område med större problem gjorde inte besöket lättare.

Som jag nämnde tidigare var besöket inte obehagligt. En kvinnlig doktor skulle först kolla blodtrycket på mig, det tog ca 10-15 minuter. Sedan skulle en annan doktor (manlig) se i ett ultraljud hur mitt hjärta slog. Det gick också bra men vad dock lite omysigt att ligga där i bh medan han förde runt med en grej på kroppen, låg mest och skämdes. För att få den pinsamma stunden att gå fortare och eftersom doktorn var från Norge tänkte jag ut mängder med Norgehistorier jag minns sedan länge. Jag kunde inte skratta men log inombords då jag tänkte på den dumma norrmannen som förgäves försökte lösa ett problem. Kom aldrig till någon poäng med historien i huvudet för tiden rann iväg och plötsligt var allt klart. Hjärtat slår normalt och jag har föredömligt blodtryck. Jag var lättad att få det beskedet och påvägen till restaurangen kunde jag inte hjälpa att jag var tacksam över att ha farit dit.

Tyvärr passade det aldrig att träffa min vän, hade nog inte klarat av det heller. Utan istället hoppas jag att det går bra, för jag orkar inte få dåliga besked gällande en människa som jag älskar!


Puss på hälen allihopa och ha en trevlig kväll/natt/morgon/dag/eftermiddag (beroende på vilken tid på dygnet ni läser detta)

Dagens låt: The Fray - how to save a life

Ingen highschool musical känsla, tack!

Jaha, så var det dags. Kan inte klaga på att det är ofta, men när tiden är inne är jag aldrig förberedd. Det värsta är att jag inte kan förvänta mig något. Vet inte vad som ska hända, hur lång tid det tar eller hur det känns. Att ha kontrollen är viktigt för mig, speciellt när det gäller sjukhusbesök. Imorgon är det alltså tid för sjukhusbesök. Någon doktor vill återigen kolla mitt hjärta (föddes med hjärtfel) och säga i sjukhustermer hur det ser ut. Kring tio års ålder eller tidigare friskförklarades jag och har sedan dess kollat hjärtat en gång. Men innan jag fyller arton vill de kolla en gång till. Jag är tacksam för den hjälp jag får och fått. Fast det hade inte skadat med annan miljö. Sjukhus är det värsta jag vet. Många gånger har jag varit där så borde vara van, men nej. Deffenitivt inte ju högre upp i ålder jag kommer, då är jag mer medveten om vad som finns och förekommer runtomkring mig.


Det är lukten, människorna, väggarna och stämningen som skrämmer mig. Korridorerna är långa och kala. Lukten är obeskrivlig, men ingen höjdare. Stämningen är allvarlig (fast hade ett sjukhus varit muntert, glatt och doftat lavendel vet jag inte om det hade tagits på allvar). Jag börjar fundera på om lukten, miljön och stämningen bestämmer hur mycket man kan räkna med sjukhuset. Ju dystrare desto bätte liksom. Människorna kan ibland bytas ut till zombier (fast hade de skuttat runt och sjungit en glad sång skulle jag bli misstänksam och undrat om jag hamnat i en svensk highschool musical, hemska tanke!). Så nu när jag tänker på det ur detta perspektiv är det väl bra som det är, men jag är nervös inför morgondagen och hoppas allt går bra. Snälla, säg att det gör det!


Jag kan bara vänta och se, hoppas på det bästa och le. Klara dagen som den är och finnas med i tanken<3



Dagens låt: Hilary Duff - someone's watching over me


Ha det bra, puss och kram

Idag orkar jag inte

Kommer du ihåg tiden som barn? Som en oskyldig sexåring bland dockvagnar och barbiedockor.
Kommer du ihåg första dagen i skolan? När du såg dig själv som stor och ansvarsfull.
Kommer du ihåg våra tider tillsammans? Allting som var blommor, kärlek, svårt och glatt?
Kommer du ihåg?

Idag har jag haft sista skoldagen för i veckan. Jag vill ha sommar och det ska bli kul att vara med skolbarnen imorgon. Det var kul att träffa alla klasskompisar. Tyvärr orkar jag inte skriva något mer ikväll och ska istället sova. Ha en bra kväll och förlåt för detta tråkiga inlägg, ska skriva roligare imorgon.

Puss på er

Dagens låt: Superchick - stand in the rain

Bakom varje ogräs växer en skönhet

När jag satte mig i frisörstolen hos denna kvinna jag aldrig varit hos blev jag nervös. Inte för att mitt hår skulle förvandlas till en pottfrisyr eller att saxen skulle kapa mitt öra. Anledningen var att jag inte hade en aning om hur hon skulle klippa mitt hår. I alla tider har jag gått hos någon äldre dam som varit halvbra och aldrig gjort mig 100% nöjd. Eftersom att jag heller inte brukar veta hur en frisör ska klippa mig slutar det med att hon bestämmer, inte alltid bra. Det brukar sluta med ett glatt leende från mina läppar innan jag går ut och funderar på vägen vad som hände. Så därför hade jag inga förväntingar alls utan bad till saxen frisören hade i handen att göra mig nöjd. Det började bra när kvinnan snällt frågade hur jag ville ha det. Jag pekade lite och fick fram stapplande ord om min huvudplan (som naturligtvis inte var det minsta planerad). Sedan klippte frisören och jag blev plötsligt väldigt lugn. Hon småpratade hela tiden och stannade upp och frågade vad jag tyckte. Sedan gav hon tips när jag blev osäker. När jag sedan skulle betala log jag mot henne med ett glatt, äkta varmt leende. Snacka om att hon valde rätt yrke.

För övrigt var det första skoldagen idag. Kändes tugnt att ta sig upp och jag ville inte leva denna dag i skolan. Men eftersom jag kan trösta mig med en lång sovmorgon imorgon kan jag nog förlåta att det är Måndag idag.

Puss på er alla glada, och ledsna

Årets onda cirkel

Idag sjöng vi med PG och det gick bra. Blev till och med nöjd. Ville bara få det sagt!

Jag hoppas många har samma problem som mig annars blir detta inlägg pinsamt! Varje gång när jag ska märka papper med dagens datum skriver jag aldrig rätt årtal. I ett helt år har jag vant mig vid en slutsiffra, plötsligt ska den siffran bytas ut. Efter ett tag när jag kommer ihåg att skriva rätt kommer det ett nytt år igen, med en ny siffra. Årets onda cirkel om du frågar mig (snälla sig att du känner igen dig såhär lågnt!)

En åtta borde inte vara svår att byta ut mot en nia(som är årets förändring), men tydligen har jag det problemet. Kan ingen vara snäll och utbilda sig till hjälplärare för mig (och förhoppningsvis flera) med detta problem. Annars kan det hända att vi som lider av detta får leva med samma årtal förevigt, och jag vill inte ha 2008 på papper och i huvudet tills jag dör. Så mycket bra har jag inte om det gångna året att det räcker hela min livstid.

Nu har jag lättat på trycket biktat mig klart. Istället ska jag oroa mig för morgondagens uppstigning från sömnriket klockan 06.15 på morgonen till durshen och sedan bussen. Skolan väntar och det enda jag längtar till på skolområdet är att träffa mina klasshomies igen!

Puss på er och godnatt

Dagens låt: A lack of colour - Death Cab For Cutie

övning ger kontroll över en situation som borde älskas istället för att plågas

Jag har förstört nästa tre konserter i rad med mitt solo, tack vare att jag inte kommer ihåg sista halvan av låten. Texten är inget problem, men det är NÄR jag ska sjunga VAD som är problemet. Eftersom jag inte har kontrollen över låtens ordning och vad som kommer när blir jag nervös och låten avslutas varje gång på fel sätt. Men igår sa min körledare att han skulle hjälpa till. Idag när bandet övar inför imorgon, då vi ska ha konsert, får jag komma och öva min låt. För jag vill kunna sjunga den med kontroll och veta vad som kommer när. Även om det inte syns på mig så känner jag att låten inte blev rätt. Imorgon på våran konsert ska jag spika den, exakt som den ska vara. Önska mig lycka till!

Efter övningen ska jag fara och äta med Ullis, Soffan och kanske Eve. Hoppas det blir trevligt, men jag kan inte tro annat än att middagen blir det.

Tråkigt inlägg igen, men fasen vet inte vad jag ska skriva om just nu x(
Ni får finna er i tråkiga inlägg tills det skrivs något intressant. SKA BÄTTRA MIG!

puss på er fina fotknöl

Tiden springer fort och jag sackar inte efter

Idag började allvaret. Jag tog mig upp ur sängen alldeles själv, nästan utan att ligga och dra mig. Okej jag erkänner, ungefär 45 minuter efter att klockan ringt bedömde jag mig själv som vaken och orkade stiga upp. Sedan tog jag mig med glatt humör till lågstadieskolan där jag ska ha praktik fram till sportlovet. Dagen gick bra och jag tror detta blir den minst plågsamma första halvan av en vårtermin som jag någonsin haft! Sedan efter sportlovet är det skoltid. Men inte lågnt efter kommer påsklovet runt hörnet och vill ta endel av vår tid. Eftersom jag plötsligt blivit optimist längtar jag till sommaren och inser att den inte är lågnt borta, ungefär ett kvarter bort. Inte mig emot.

Hoppas jag kan fika med min honey poney imorgon!

Ha en trevlig kväll allihopa.


Puss och kram<3



(snark vad tråkigt inlägg detta blev, hoppas jag kan förlåtas.)

klappat och klart in i minsta detalj

Bild från vårat hotel:D!

Mina drömmar fick ett plötsligt slut imorse när mamma klockan nio väckte mig ur min sköna sömn. Hon hade infört en väckning för hela huset "eftersom skolan börjar imorgon." Pöh! Jag kan minsann ta mig upp ur sängen klockan 06.30 efter två veckors lov (A). Jag sov en halvtimme till och sedan klev jag upp. Efter frukost skulle jag farit med P till stan, men det blev inte så. Istället for jag med mamma och syskonen. Vi hade en trevlig förmiddag. Inann vi for hem gick vi till en resebyrå. Där beställde vi (äntligen!) våran resa. Destinationen blev Rhodos, Kallithea den 23/8-30/8. Jag längtar mer än någonsin och vill inget hellre än ha sommar just i detta ögonblick. Men, ska fokusera på morgondagen som betyder första praktikdagen för min del. Wish me luck homies!<3

Det går så jävla fort

Det börjar försiktigt med smygningar. Sedan slukas man upp i lögner, tror på de och väljer fel väg. Blickar etsar sig fast och ingen omkring vet vad som ska göras. Efter något år går det för lågnt. Ambulansen tjuter och avslöjar destinationen med människan som trodde på lögner. Tiden rinner sakta, som seg kola, och vet ingenting. Inga planer om framtida jobb är säkert och skolan backar, ingen känner igen det som händer. Efter ytterligare en tid kan det bli ljusare. Rosor blommar i närheten och vännerna stöttar. Allt är som vanligt. En plötslig vändningsker, något går fel, en liten vrickning i vardagen är allt som behövs. Allting blir som förut. Lögner har övertaget igen. Folket i närheten ser vad som händer, kan de hjälpa till? Kan jag hjälpa till? Hoppas det<3

Dagens låt: Laleh - tell me

Livet leker med lego på mitt golv och är på bra humör

Jag sitter i mitt halvstädade rum, lyssnar på musik och tänker på gårdagen. Kören jag är med i hade konsert på vinterrocken i Skellefteå under kvällen. Innan vi ska börja står jag i restaurangdelen och lyssnar på någon kille som sjunger. Av någon anledning (som jag tackar för) vänder jag mig om och ser en gammal barndomsvän. En vän som jag inte träffat sedan länge. Först känner jag inte igen henne utan tittar en gång till. När hon sedan vinkar glatt känner jag igen henne och vi ger varandra en kram. Sedan lyssnar hon på konserten och resten av kvällen blev trevlig. Vi tog igen mycket tid och pratade om saker som hänt senaste tiden. Vi åkte till henne senare under kvällen, drack te och studerade Skellefteåfolket i skolkatalogen (VARNING! klassiker!) innan jag var tvungen att åka tillbaka till vinterrocken. Vi böt nummer och lovade att höras av inom en snar framtid. Jag tackar för att mobilen uppfanns, kontakten mellan gamla vänner kan hålla i sig bättre. Hela hemresan var jag glad och log hela tiden, inombords.


Kvällen ska spenderas med Ida. Vi ska bosätta oss i hennes lägenhet i stan och ha en lugn stund. Imorgon kommer Emma älskling. Jag saknar henne och det ska, som vanligt, bli kul att träffa henne igen!

Livet leker med lego på mitt golv och är på bra humör
Jag känner värme och kärlek
Fast det är 15 minusgrader ute
Termometrar är ingen bra guide till värme
Speciellt inte i vintertider.


Puss och kram. Hoppas ni har det lika bra som jag har det just nu!

Jag har ett inbyggt power point i mitt huvud

När allting plötsligt stannade till och dagen blev normalt lång igen funderar jag, igen. Det blir en sammanfattning i huvudet, omedveten sådan. Inte för att jag saknar något (eller, det gör jag väl, men inte lika starkt), men snabbt spelas bilder från 2008 upp i huvudet. Som om en oväntad power point gjorts upp. Glada bilder, irriterande bilder (halvt förgångna minnen) och sådant som bara ÄR. Men som en kort slutsats: mitt år har varit bra, TACK ALLA VÄNNER SOM GENOM ÅREN (och förhoppningsvis framåt i tiden) FINNS VID MIN SIDA. JAG ÄLSKAR ER!<3

Dagens låt: Craig David - rise and fall

Ät palt och lev livet

Jag tror min sociala kapacitet har visat sig till sin yttersta spets de senaste fem dagarna. Min brevvän Rebecca for imorse och jag hade nog inte kunnat vara en snäll, social och väluppfostrad svensk värd en dag till. Vi har gjort saker från tio på morgonen, pratat engelska hela tiden och varit vakna till tio-elva varje dag. Det tog på mina krafter och igår ville jag bara sova från klockan sex fram till skolan börjar (vilket hade blivit ett nytt rekord som jag är för väluppfostrad att försöka testa). Men det var otroligt kul att hon kunde komma. Rebecca kommer från Tyskland och de har inte mycket snö vilket betyder att våran snö vi har gjorde henne glad. Hon testade äta palt OCH TYCKTE DET VAR GOTT! Mycket ovanligt att ens folk från södra Sverige gillar det, TA EFTER OCH LÄR ER GILLA DET =) Vi har också promenerat på isen, badat på Piteå havsbad och en mycket annat. Vårat Nyår var trevligt tillsammans med Ullis och Eva, TACK! Så nu i efterhand är jag glad att jag är såhär trött, det betyder att jag verkligen lyckats göra Rebeccas dagar här bra. Det, om något, måste räknas som en god gärning.

Kiss and hugs, sweetest drugs :D