skip to main |
skip to sidebar
Ingen highschool musical känsla, tack!
Jaha, så var det dags. Kan inte klaga på att det är ofta, men när tiden är inne är jag aldrig förberedd. Det värsta är att jag inte kan förvänta mig något. Vet inte vad som ska hända, hur lång tid det tar eller hur det känns. Att ha kontrollen är viktigt för mig, speciellt när det gäller sjukhusbesök. Imorgon är det alltså tid för sjukhusbesök. Någon doktor vill återigen kolla mitt hjärta (föddes med hjärtfel) och säga i sjukhustermer hur det ser ut. Kring tio års ålder eller tidigare friskförklarades jag och har sedan dess kollat hjärtat en gång. Men innan jag fyller arton vill de kolla en gång till. Jag är tacksam för den hjälp jag får och fått. Fast det hade inte skadat med annan miljö. Sjukhus är det värsta jag vet. Många gånger har jag varit där så borde vara van, men nej. Deffenitivt inte ju högre upp i ålder jag kommer, då är jag mer medveten om vad som finns och förekommer runtomkring mig. Det är lukten, människorna, väggarna och stämningen som skrämmer mig. Korridorerna är långa och kala. Lukten är obeskrivlig, men ingen höjdare. Stämningen är allvarlig (fast hade ett sjukhus varit muntert, glatt och doftat lavendel vet jag inte om det hade tagits på allvar). Jag börjar fundera på om lukten, miljön och stämningen bestämmer hur mycket man kan räkna med sjukhuset. Ju dystrare desto bätte liksom. Människorna kan ibland bytas ut till zombier (fast hade de skuttat runt och sjungit en glad sång skulle jag bli misstänksam och undrat om jag hamnat i en svensk highschool musical, hemska tanke!). Så nu när jag tänker på det ur detta perspektiv är det väl bra som det är, men jag är nervös inför morgondagen och hoppas allt går bra. Snälla, säg att det gör det!
Jag kan bara vänta och se, hoppas på det bästa och le. Klara dagen som den är och finnas med i tanken<3Dagens låt: Hilary Duff - someone's watching over meHa det bra, puss och kram
1 kommentar:
Lycka till, det går nog bra (L)
/ Ida B
Skicka en kommentar