Dagen efter dagen som blev en underbar dag

Jag är förvånad över gårdagen, av den anledningen att den blev helt underbar!

Dagarna innan jul var en väntan, på att allt snabbt skulle vara över. Jag hade ingen lust att varken fira jul, få julklappar eller träffa min moster och hennes familj. Julaftonsmorgonen började som vilken morgon som helst för min del, syskonen väckte mig och jag ville sova vidare (där ett tag hade jag glömt att det var julafton). Efter en irriterande morgon, med en ny matta på mitt golv, bar det iväg på julgrejs i kyrkan. Det var faktiskt mysigt och efteråt åkte vi vidare mot våran stuga i Älvsbyn. Det är öken att åka dit i tonåren, speciellt om det är 8 grader kallare där än hemma. Stugan ligger i Bergträsk som är bland berg och skog. Jag har lätt att se allt från en tråkig sida och inte ens julaftonen blev orörd av mina pessimistiska tankar. Det tar en dryg timme att åka till bergträsk och under 45 minuter ville jag bara hem och sova. Jag var helt enkelt inte laddad.

Men när vi kör den långa vägen uppför mot huset där lyktor var nytända och juldoften hade lakt sig som ett täcke över området blev jag plötsligt lugn. Det hade blivit mörkt under tiden vi åkt bil så området var stilla, tyst och snön låg otrampad längre ner på gården. Just det ögonblicket med landskapet runtom kunde lika gärna varit med i en film från 1900 talet. När vi sedan kom in i huset försvann den pessimistiska sidan och jag blev som jag alltid är under julen, glad och full av julstämning. Senare när maten var uppäten, juklapparna öppnade, dansen och sången tystnat mådde jag otroligt bra och njöt av varje sekund. Påvägen hem kastade jag en sista blick mot huset jag varit i sedan nyfödd och tänkte: "oj vilket vackert ställe att fira jul på".


puss på foten<3