söndag 7 december 2008

Efter tio år som vänner? är det snart dags för skiljsmässa. Kommer jag fyllas av saknad?

Som sjuåring fick jag mitt första skrot inlägg i munnen. Jag tyckte det skulle bli kul och hade färgglada gummiband. Liten, töntig och blond sprang jag omrking med detta metallskrot i munnen och sedan genomgick jag ett antal olika operationer i hopp om att få vanliga tänder igen, som var jämna och fina. Tio år senare märker jag en otrolig skillnad och tackar för att jag fick börja med metallskrot i tidig ålder. I Januari ska jag ha nytt metallskrot i munnen, men denna gång inte overkligt lång tid. Till sommaren är det planerat att vara klart.

Jag vet inte om jag vågar hoppas att till sommaren slippa metallskrotet och operationer. Men jag ska göra allt för att det ska bli så. En sak vet jag säkert. Jag minns knappt hur jag såg ut utan något skrot i munnen. Men till sommaren hoppas jag att få se mig själv i spegeln igen och tänka: " Nu Linnea, nu är det äntligen över".

Kära skrot. Vi har umgåtts i tio år och jag måste tacka dig för din hjälp och ditt stöd. Men som många andra idyller tar även denna slut. Tyvärr är jag inte ledsen utan snarare lättad. Hoppas du blir nöjd med resultatet!


Dagens ord: Du ska inte nöja dig med något mindre än du är värd.


Kastar bajs på er alla och önskar er en fortsatt trevlig kväll<3




1 kommentar:

Anonym sa...

Svårt att skiljas från gamla bekanta, va? haha :D