Det kliar i fingrarna

Tänk att man kan vara så less vintern att man till och med kan tänka sig skotta bort skiten. Jag har erkänt det flera gånger att jag vill ta en spade och börja vid mitt hus, sedan möta någon på vägen som känner som jag. Visst, en norrländsk vinter är magisk med all gnistrande snö. Men är det bara jag som inte känner samma kärlek till det nu som förr? När jag var liten älskade jag vintern. Jag och min syster sprang omkring och byggde kojor i snön hela dagarna. Vi åkte skidor och var barn helt enkelt. Efter 12 hände något. Jag ville inte leka i snön och jag störde mig på hur kallt det faktiskt var. Nu är det inte bättre. Visst är det kul att hellre gå omkring bland snö än slask i December, men där stannar min lycka!
Innan jag går och drar täcket över mig och deppar vill jag ändå säga att idag har vädret varit soligt och fint. Men den dagen då det är soligt, varmt och gröna gräsmattor ska jag le, med all rätt. Då, då är det sommar i norrland. Inte fy skam!